REGNAT

Nynäs är en liten skithåla som det är underbart att komma hem till!

Bära massa möbler till lastbilen.

Lämna hemmet med spritflaskor och blod i trappuppgången!

Mannens kusin och hennes blivande man hjälpte till.

Springskogen.
Postar nycklarna och pratar med mamma. Så återstod lastbilsresan hem!
Mamma och systerson kom och hjälpte till!

En såndär drömutställning som jag har är av Roy Lichtenstein. Igenligen var det väl Andy Warhol jag fastnade för först inom popkonsten, men efter ett tag tog Lichtenstein hans plats mer och mer.
Nån gång i mitt liv ska jag se en utställning av Roylichtenstein, vänta du bara!

Över en natt för att packa in alla våra saker i lastbilen, städa lägenheten och sen vända hem igen. Hem till våran lägenhet. Ska bli så skönt!

Foto: Anton Gustafsson

Foto: Therése Palmhager- Gustafsson

En av mina tidigaste designer, innan jag började söka utbildningar och allt!
Den här är från när jag började skissa fram min brudklänning, då provade jag många olika motiv och modeller innan jag till sist bestämde mig.
Det blev inte den här, men den här kom nog tvåa på min lista iallafall!

Såg en fågel bli påkörd av en bil på andra sidan, det stänkte blod sen låg den på marken och rörde på vingarna tills nästa bil körde på den.
Dagen efter på väg till jobbet ser jag en liten fågel flyga mot framrutan, sekunden senare hörs en hög duns, och fågeln är död.
Måste vara fågelungar som inte fått upp reflexerna än, eller inte har lärt sig trafiken? Hemskt är det iallafall. Bara en smäll, sen tar det slut.

Nu är det bara bågra dagar kvar tills vi flyttar tillbaka till vår lägenhet!
Tänkte passa på att lägga upp lite bilder på lägenheten då också, kanske lite för och efter bilder... vi har ju hunnit med att ordna en del!

Redan från min första dag i livet hade jag en bästa vän
Från dag ett såg hon efter mig
När jag skrapade knäna plåstrades det om
När jag var ledsen tröstade hon
När jag är arg har har alltid haft någon att skrika på
Kläder och smink kunde alltid "lånas"
Om jag gör något dumt är det ingen katastrof, för någon annan gjorde det innan mig
Någon annan gick alltid före och prövade vägen
Jag kommer alltid få vara "lillasyster" hur gammal jag än blir

Så hur irriterande det än är att du alltid var först, väger det goda hundra gånger tyngre än det onda!

Det blir väldigt många självporträtt när man håller på att söka skolor, detta har dock några år på nacken!

Therése Palmhager- Gustafsson

Har precis börjat jobba på ett nytt porträtt. Gjorde alla konturer igår, och började på skuggorna i dag. Så ringde Mannen, när jag satt och ritade.
- " går det bra?" undrade han.
- "jodå, men jag har lite problem med bilden..."
-" är det näsan?" frågar han.
-" ja"
-" har du gjort för mycket skuggor och detaljer?"
jag kollar efter, och måste efter en stund medge att det är precis så!
Min största kritiker vet vad felet är utan att ens sett bilden!

Låter det som att jag brukar ha samma problem jämt?

Min man tycker att jag är knäpp när jag på onsdagkvällarna ser fram emot true blood.
Serien är ganska bra, inget sådär "måste se" men bra.
Det är introt jag sitter och väntar på att få se. Mitt absoluta favoritintro till en serie.
Sådär alldeles perfekt surrealistiskt för att passa mig!

Eller vad tycker ni?

http://www.youtube.com/watch?v=Wet5OM7RR8Q

Så jobbigt det är att vänta på svar från skolorna!
Att veta om att främmande människor runt om i landet ska sitta och titta på mina bilder och sen bestämma om jag är bra nog!
Bekräftelsemyran i mig orkar inte vänta tills mitten av juli!

En skola har redan svarat, för en vecka sen, månader innan alla andra... lever sitt eget liv verkar det som!
(eller var jag kanske den enda sökande, eller nåt sånt?)

Då vet jag iallafall att det blir skola till höst, frågan är nu bara vart!

Några gånger om året tar farmor fram något ur sin garderob och ger till mig.
Kläder från hennes ungdom.
Det är det häftigaste jag vet. Att få sitta där och lyssna på farmor när hon berättar om förstadejt klänningen med farfar, eller hur hon var ballast i stan med sin blommiga gummi regnkappa.
Att sen farfar är lika med i historierna och gärna berättar om olika skor han köpt till farmor gör det till några av de bästa dagarna om året!

Svärmors jacka och byxdress från 70- talet, farmors skor från 60-talet.

Svärmor gör mig också ganska glad när hon rotar fram sina 70-tals kläder!

det finns tider då det är underbart mysigt att bo här. Som varma sommarkvällar, gå runt nere i hamnen och bara njuta av kvällarna.
Men gråa trista dagar, som den här funderar man verkligen på vart man borde bo i stället...



Bild från i sommras

Myran är liten, väldigt ful, ganska äcklig...

Men den är starkare än de flesta, den är flitig, uthållig, envis, ja rentutav ettrig.
När du slår undan den fortsätter den komma tillbaka, och försöker du trampa på den kan du vara säker på att den hittar hålet i sulan att skydda sig i.
Den kämpar ihärdigt vidare efter varje slag, ofta illa tilltyglad, men den går vidare.

Om jag ska vara en myra ska jag vara som den myran!

Tanken med min blogg är att jag ska kunna lägga ut bilder på saker jag ritat/ målat/ sytt/ fotat, ja också vidare... allt kreativt jag gör kanske man kan kalla det.
Har haft lite svårt för det... tycker det är jobbigt att visa vad jag gör, men efter lite tjat så tänkte jag att finns det iallafall en som vill se så kanske jag borde våga visa?
Så nu gör jag iallafall ett försök.

Just det här självporträttet var jag ganska nöjd med... antagligen mycket på grund av min snälla pappa som kom ösandes med beröm.
Sen kollar man såklart runt på vad andra gör, och plötsligt känner man sig liten som en myra igen!

...Blir jag det om jag säger högt att jag faktiskt inte har sett sådär jättemycket fram emot två extra lediga dagar den här veckan?
Bara för säkerhets skull kanske jag ska viska det i stället nästa gång!

Har alla sett fram emot det här så mycket som det känns?
Har jag missat nåt?

I vintras tog jag med mig Mannen på den bästa utställning jag nånsin vart på!
Det var inte på nåt häftigt ställe utomlands, utom hemma i lilla sverige på moderna museét. Det var liksom inte platsen eller vädret som spelade någon roll... skulle vilja säga att det inte var sällskapet heller... men lite det var det nog. Men främst var det såklart konstnären som gjorde det!

Min favoritkonstnär är alltså Salvador Dalí, inte nån såndär ounderground eller halvkänd konstnär som skulle låta lite coolt och kultiverat, utan den mest kända surrealisten nånsin kan vi väl med trygghet kalla honom.
Sanningen är att jag kan drömma mig bort i hans tavlor i en evighet.
Och när jag känner att min egen inspiration är på väg bort väcks den fort till liv av hans tavlor!
Den dan det inte räcker får jag väl ta till filmerna också!










Mitt tips till dig som behöver lite inspiration till ditt skapande eller vad det nu kan vara, är alltså en dos Dalí!

Trodde som alla andra att maj månad betyder sol... inte långkalsonger och täckbyxor.
Tänk att få lägga tjocka jackor och kängor längst in i garderoben till förmån för svala sommarkappor och sandaler.

Påskliljorna lever iallafall vidare, så även här!

Bjuder på en gammal favorit bild som jag tog för över två år sen, tror jag. Tiden går fort!

Varför är det så att när man saknar något så börjar man tänka på allt man saknar?
Just nu saknar jag mannen mest av allt, mina bortflyttade vänner, och bosnien.
Är det inte dags att planera en ny resa dit snart?


MOSTAR
BREZA JAG OCH NÅGRA VÄNNER FICK GÖRA EN VÄGGMÅLNING!

Har jobbat en massa med intagningsproven till olika designskolor den här våren. Blev klart och inskickat för några veckor sen. Nu är det bara att vänta på intervjuerna och sen svar!