REGNAT

När jag ändå är inne på drömmar kan jag ju passa på och drömma på riktigt.
I går visade jag dig min absoluta drömsäng.
Helt ute i skogen som alltid har fågelkvitter, porlande bäckar och är helt myggfri.
Spindelfri och småkrypsfri också, när man ändå drömmer som sagt.



Jag har ju även min studio i stockholm, och några fler runt om i världen. Men just i stockholm tänker jag mig att min studio ligger högt högt upp i en härlig vindsvåning med högt i tak och en galet stor balkong.
Stora fönster släpper in ett fantastiskt ljus. Trafiken och människors liv och rörelse hörs på sådär alldeles mysigt avstånd.

När jag har varit kreativ och konstnärlig långt in på kvällen myser jag i världes bästa hängmatta.
Inte dumt va?

Jag har hittat en bild på det optimala sättet att sova!
Här har jag gått och lagt mig natt efter natt i min säng i mitt vanliga rum, och trott att det är så jag ska sova.
Efter att ha sett denna bild kommer jag inte nöja mig förens det är såhär jag sover!

Jag blir om möjligt ännu mer peppad till vår resa av att tänka på alla filmer som utspelar sig där.
Ringaren i notre dame har ju smugit sig in här lite tidigare, men är värd att nämnas igen.

Gårdagen spenderades i en lägenhet i stockholm någons stans i närheten av medborgarplatsen.
Drömtjejerna lekte storstadsbrudar med andra ord.

Mitt i natten smyger vi upp och allt känns sådär mysigt och spännande som det alltid gör när man är vaken ch världen sover.
En buss tar oss till skavsta flygplats och därifrån börjar resan på riktigt.
PARIS! Som jag har längtat!


Frukta icke, jag har såklart några tidsinställda som kommer ploppa upp under veckan jag är borta.

Sista dagen. Det är inte klokt hur fort två veckor gick!



Glädjen strålade inte över mig den morgonen. Mannen tog tillfället i akt att föreviga denna stund.



Vi tog vår sista strandpromenad, Mannen och jag. Stundtals gick vi hand i hand och var sådär söta som man kan se på film. Men när det skulle tas "här blundar jag på stranden bilder" fick vi släppa taget en stund.

Det har kommit till min kännedom att jag ger aningens för svåra ledtrådar gällandes vart min resa går på måndag.
Hittills har jag fått in mellan 0 - 100 gissningar. Inte en enda har gissat rätt...



Denna snygga brud kan du se dansa omkring i staden jag ska till.
Jag ska definitivt se till att skaffa en autograf om jag träffar på henne!

Kuriosa: I dag såg Martina en kille på tunnelbanan som var ruskigt lik Malfoy. Camilla oroar sig nu över att det finns mer horrokruxer än man tidigare vetat och att Voldemort är på väg tillbaka.
Jag är huruvida inte rädd. Inte det minsta. Att sova ensam i natt blir inga problem.
Pas de promlème

Den näst sista dagen började det kännas riktigt tråkigt att resan snart skulle vara slut.
"Vi måste ha kort på allt!" Ropade jag i småpanik till mannen.
"Har vi verkligen kort på mig när jag äter frukost? Bäst att ta ett, bara för att vara på säkra sidan" Lyckades jag övertala mannen.



Ett kort på medicin saker och sådant där är ett måste.





Vi tog en sista lunch med vår guide Bax. Även känd som "den sista måltiden" Kanske något du hört talas om?
Det blev så att säga en ganska omtalad lunch.



På eftermiddagen åkte vi till Muhammeds hem by och hälsade på hans familj.



På dessa stammar brukade männen sitta och berätta sagor för barnen.



Muhammeds mamma försörjde familjen genom att sälja sallad. Vi tog ett besök till hennes grönsaksland.



Hemskt att se vilka levnadsförhållanden en del tvingas leva i. Det blir på något sätt mer verkligt när man ser det på nära håll.
Detta är en vanlig toalett i Gambia.

Sanningen är ju lyckligtvis att man alltid kan göra någonting för att göra skillnad.

"Sikta mot stjärnorna så når du bergets topp" är ett bra talesätt att leva efter tycker jag.

Någon gång under nästa vecka tänkte jag ta mig innanför dessa portar.



Gå runt och finurla lite. Kika på glasmålningarna. Se viktig ut. Sjunga. Dansa. Bosätta mig?

Vart ska jag?

Minns du att jag lämnade dig med en superspännande cliffhanger i senaste Gambia inlägget?
Vi var ju ute och åkte kanot på en mysig kanal.

Vad ska hända härnäst!?
Eftersom du har suttit som på nålar för att få veta är det inte mer än rätt att en fortsättning kommer i dag!



Jo efter en trevlig kanottur i en kanot urskuret från ett träd i ett enda stycke passade jag på att gosa med chimpanserna.





Medans jag gosade med chimpanser gick Mannen runt och tog på träd i förhoppningen att en dag få bli lika gammal som träden.



Mannen var väldigt fascinerad av termitstackarna. En fascination jag inte delar. Men man ställer väl upp!



Plötsligt blev det lite trafik i skogen.



"Nej, nu vill jag banne mig ha lite dricka!" Utropade mannen och klättrade upp för att hämta palmvin.



Vävning à la gambian style.



Efter naturreservatet stannade vi vid en strand för att äta mat och bada. Här plockade jag drömtjejernas resepresent!



Ett besök i fiskehamnen blev dagens sista stopp.



I fiskehamnen fick vi lite sällskap i form av ett gäng trettonåringar.



Natten spenderades dansandes på reggae- festival. Helt underbart!

I dag smygstartade vår broderikurs.
Detta var första gången jag broderade, och att hitta rätt bland alla olika sorters stygn var lite som en djungel.
Kan man göra så? Och så? Och så?

Kära nån, finns det någon begränsing på hur många olika stygn man kan göra undrade jag efter ett tag.



Jag bevakade barnet i mig och lekte med Pettson och Findus.



Och därmed var en ny hobby född. Jag planerar att leka tant med ett broderi några kvällar framöver!

Under en två veckors sömmnadsperiod har vi fått varsin tidsålder att arbeta med.



Tiden sträckte sig från 1650- tal tills i dag. Så det var riktigt kul att få en överblick om hur modet har förändrats genom tiderna.



Efter redovisning i sysalen var det dags för en tidsenlig hängning i korridoren så att alla ska kunna se!





Fröken Alva hade 1990- tal och inspirerades  av Madonna



Fru Maja gick loss med 1980- tal.



Jag pillrade med 1900- talet.

Alla kläder är gjorda i halvskala. Därför ser det nu för tiden ut som en väldigt härlig samling dockkläder som hänger i korridoren.
Förutom på kvällen då. På kvällen förvandlas denna härliga samling till en riktigt otäck och läskig samling i stället.
"Man måste ju vara lite ombytlig" Kan jag tänka mig att kläderna vill säga med det.

Måndagen som är första dagen på vår inspirationsresa närmar sig med stormsteg och jag har inte ens börjat fundera på att packa.
Kanske tar tag i det i morgon...

Nu har jag viktigare saker för mig. Som att ge dig en ledtråd på vart resan ska bege sig.

Ledtråd nummer två:



Ja, börjar det klarna?
På dessa gator tänkte jag alltså strosa runt i en vecka!

Vi hade en så full dag att jag passar på att dela in den i två delar. Så att jag får dra ut på resedagboken lite till.
Jag känner ju hur vi hela tiden kommer närmare slutet på den här sagan!

Klockan 05.50 kröp jag och mannen ur sängen för att trycka i oss lite frukost innan vi gav oss i väg på vår heldag.

Några minuter genom byn bak på jeepens flak innan vi kom ut på stora vägen.





Vi stannade på en djurmarknad för att se hur vi ska gå tillväga om vi skulle vilja köpa en get eller ko i Gambia.
Gamarna var inte till salu. Men ville sitta där ändå.



Vi stannade i Brikama - trästaden och fick se fantastiskt hantverk. Vi passade även på att köpa hem lite vackert.



Dock inte dessa.
Ungefär en timma tog det för mig att övertala Mannen att vi inte kunde ta med dem hem.
Envis liten gubbe den där Anton.



Jag smörade in mig lite grann hos konstnärerna.



Dagens största mål var naturreservatet i Makasutu.
Vid den här tiden hade förmiddagen hunnit komma, och vi lyssnade till lite reggae och drack en frukt- cocktail.



Jag har nog faktiskt aldrig kännt mig större än på denna bild.



En mysig kanottur fick avsluta förmiddagen.

Nu är det mindre än en vecka kvar till nästa äventyr.
Mitt i arbetsprovshetsen tänkte jag än en gång pressa in lite underbar livnjutning full av kvalitet.
Vill du gissa var?



Väddö Dreamgilrs och klassen far i väg på inspirationsresa!

Detta var en väldigt varm dag, och långärmat var alldeles för varmt.



Men det är bara att hålla modet uppe, sa jag och höll god min.



Mannen svalkade sig med ett par glasstuttar.

I lördags var jag och såg King´s speech.
Jag är ju lite svag för Helena Bonham Carter, och tillsammans med Colin Firth och Geoffrey Rush var en fantastisk trio bildad.
Som vanligt vill jag inte säga för mycket. Jag vill ju att du ska ta på dig jackan och rusa till närmaste bio-salong och se filmen!



Redan från första scenen är du helt och fullt känslomässigt involverad.

Som om inte det redan vore nog är filmen dessutom väldigt rolig och full av komiska inslag.

Nu är det dags att lägga upp veckans planering.

20/3 Söndag: Gör veckans planering. Gör den ute i solen så blir det mysigt!
Måndag: Gör en alternativ skiss till rummet + ett självporträtt
Tisdag: Skissa upp en klänning
onsdag: Skriv ett första utkast till det personliga brevet. Välj ut krokier.
torsdag: Börja sy på klänningen. Kopiera gymnasiebetyg + intyg för den utbildning jag går nu
fredag: Gör klart klänningen! stryk screentrycken av påfågeln och häng dem i solen så att trycket sätter sig riktigt ordentligt.
lördag: Gör klart rummet + halsbonaden.



Jag hade den mysigaste planeringen någonsin med en filt, en kopp te, solglasögon och massa sol!

Den tionde dagen var det dags att hoppa upp på jeepens flak igen för att fara till Senegal.
Den sista lördagen i månaden är all trafik avstäng mellan 9-13. Då städas nämligen gatorna.
Därför fick chaffören trycka gasen i botten så att vi skulle hinna över gränsen innan klockan nio.





Vi åkte båt för att komma över floden som går genom hela gambia. Jag behöver inte säga att det var mycket folk va?



Jag övade mig i att bli en gambisk kvinna. Hittills har jag lärt mig att göra en liten turban.



I Senegal besökte vi ett djurreservat.







Strutsarna var läskiga och närgångna.



Jag blev lite förälskad i sköldisen. Och dessutom lovad att få en om jag flyttar till Afrika.
Packa väskan? Nu?

I flera år har jag önskat mig en världskarta.
Det är perfekt att ha om man vill sätta nålar i de länder man varit i.
Och det vill man ju!



Målet är att världens alla länder ska få en nål i sig som säger " hej, här har therése varit!"
Mannen ska också få vara med på en nål, eller två.

Vi gjorde ett besök i den botaniska trädgården där det fanns fantastiska blommor och växter att se på.













Jag har skapat mig ett litet bildarkiv med växter att inspireras av.

Jomen visst är den det!



Nu återstår bara att bestämma mig för om jag vill använda avigsidan eller rätsidan. Sedan blir det kuddar.



Avigsida



Rätsida

Vad tycker du?

Tidigt på morgonen tog vi oss upp för att åka jeep in en bit mot landsbygden och hälsa på en skola.
Den heter freetown och består till störst del av ekonomiska flyktingar.



Vi fick se hur kvinnorna lagade mat i skolköket.
Maten lagades under eld vilket gjorde att det lilla rummet blev extremt varmt.



Vi var med på en lektion om geometriska former. Det var mycket sång och handklapp. Underbart!



Mat serverades.

Minns du att jag satt och skissade på min väv för flera veckor sedan?
Tillslut kom jag fram till två alternativ och jag behövde din hjälp för att kunna välja en av dem.
Det stod mellan lingon & blåbär och nyckelpiga & blad.
Denna gång drog lingon & blåbär det längsta strået.

Anton strosar som vanligt runt i Camillas tröja.



Efter frukost blev det en förmiddag på stranden med snäck-plockning och bad.

Nu är vi äntligen inne på sömmnadsperiod igen!
Alla har fått ett årtionde utdelat till sig, och jag fick 1900-1910.
Här ska inspireras och skapas!

På fredag när vi är på nordiska museéts utställning om modets makt genom tiderna ska jag hitta så mycket inspiration att jag kan bada i det om jag vill!

Inte kunde jag väl låta drömtjejerna gått lottlösa när de var tvugna att stanna på skolan och väva, och jag fick åka till Gambia?

Nej, här ordnas det med paket.

Mannen var ganska stressad när han såg alla snäckor jag plockade på mig.
"Jaha, nu ska hemmet fyllas med snäckor också, som om vi inte redan har nog med skit."
Tror jag att han tänkte.
Men snäckor är inte skit. De är som en del av havet i ditt hem.



De är även fullt användbara.
Man kan tillexempel titta på dem och säga " åh, så fina!"
Är man lite mer praktiskt lagd kan man sätta dem på tuttarna så blir det en snäck-bh.



När snäckorna är fördelade slås de in i lite tyg och knyts om med en bit garn.
Sedan smygs de i väg och göms där flickorna med säkerhet hittar dem inom kort. 
Man kan nog säga att jag är lite som den där påskharen som ska komma och hälsa på inom kort.

Den sjätte dagen föjde vi med vår städerska hem för att se hur hon bor och hur byn såg ut.

För att komma dit åkte vi den lokala "bussen." Vilket var en skåpbil som ropade ut sin destination medans den åkte och stannade när folk ville på, eller av. Inga hållplatser fanns.  När alla säten var fulla innebar det inte att bilen var full. Nej, här gällde det att pressa in så många som möjligt. Det blev en ganska speciell åktur.
Turen kostade oss femton dalasi. Vilket innebär att vi åkte en ganska bra bit tre personer för under fem kronor.
Värt.

Tanken var att vi skulle gå på marknaden som var den största i Gambia.
Ungefär fem minuter gav vi det innan vi gav upp. Hettan var enorm, all luft stod stilla och jag tror att jag fick i mig ca: 0% syre vid varje inandning.



Väl framme stod det klart att städerskan kom från en mer välbärgad familj än de vi tidigare träffat på.





Det bjöds på ett stort lager mat till Mannen beståendes av ris, fisk, kål och morot.
Även jag fick mat. Beståendes av en oskalad morot.



Väl hemma igen behöves det vilas innan kvällsmaten.



Och Mannen struttar fortfarande omkring i Camillas tröja...

Vår femte dag tog vi en mycket värd dag i Bakau.

Vi såg bananodlingar.
Jag tycker ju inte om banan,så jag smakade inte ens. Ovärt.
Däremot åt mannen mycket banan under våra dagar i Gambia.
Han kunde bekräfta att bananerna i Gambia slår bananerna i sverige stort.
När nu de skulle mötas för att slåss är dock bortom mitt förstånd.





Vi gjorde även tre hembesök den dagen. På vårt första stopp fick vi träffa sötaste bäbisen någonsin!
Tyvärr hade han inget pass och kunde därför inte följa med mig hem.

Detta var det stora hemmet vi såg den dagen.



De andra två var små rum på ungefär 5-6 kvadrat som två personer delade på.
I de rummen fanns en säng, ingen matlagningsmöjlighet och inget handfat. Inte heller toalett.



Vi gick i lite skog och såg ett stort träd. Jag minns inte vad som stod på skylten. Jag minns inte ens att jag såg skylten när vi var där.



Vi klappade krokodil. Jag var rädd. Och tyckte synd om krokodilen.



Vi tog en tripp till Banjul. Gambias huvudstad. Anton struttade runt i Camillas tröja.



Detta var en byggnad som grabbarna grus ville ha en bild vid. Oklart varför.
Men klart jag ställer upp!



Staden var liten och sliten. Men det fanns en såndär triumfbåge.



På vägen hem stannade vi till vid en kyrkogård. Anton såg till att få sig en lektion i religion/kultur/ begravnings stil.

Det visade sig att anledningen till att kyrkogården var så fin är att det är en kristen kyrkogård.
Gambia består av 95% muslimer och de som är kristna är ofta inflyttade från västländer = hej pengar.
Annars brukade gambierna sätta in pinne i marken vid graven.
"Lokal style" kallade de det för.

En sådan begravningsplats såg vi dock inte.

Nu är det verkligen dags att sätta i gång med arbetsproverna till steneby. Konstfack är ju avklarat, vilket innebär att jag kan lägga all fokus på steneby nu!

Den 15 april ska arbetsproverna vara inne.
Självklart har jag börjat lägga upp en planering.
Denna veckas planering ser ut såhär:

Söndag den 13 mars: Gör denna planering
Måndag: Gör klart textiltrycken med påfåglarna
Tisdag: Skissa på halsbonaden
Onsdag: Lägg upp olika alternativ för teckningen på en del av ett rum
Torsdag: Välj ut vilka textila projekt jag vill visa
Fredag: Typ ledig! Gå på Modetsmakt utställning med skolan. Hitta inspiration!
Lördag: Köp kartongarken som allt ska fästas upp på när det skickas in. Då slipper jag tänka på det sedan.  Skönt att veta att det ligger hemma och väntar.
"Behöver jag införskaffa kartongark till mina arbetsprover," kanske jag tänker en dag. "Nej, just ja, det har jag ju redan gjort!" Smidigt!



Ett framtida klassrum?

Jag slår vad om att mamma skulle bli glad för ett sådant här lerhuvud!

Arbetsproverna till konstfack är inskickade och klara!
Så skönt!

Håll alla tummar du har för att det går vägen nu.

När jag var liten brukade min mamma lyssna på en låt där en del av texten gick " du kan få vad du vill när du ligger still"
Då brukade jag gå in på mitt rum, lägga mig i sängen och ligga så stilla som jag någonsin kunde. Sedan tänkte jag på vad jag ville ha, och hoppades att det skulle bli så... barn gör så lustiga saker.

Jag ska nog gå och ligga väldigt väldigt still en stund nu...

Ska jag vara ärlig så minns jag inte riktigt var vi gjorde vår fjärde dag i Gambia.
Jag tror att vi gick runt lite i byn och låg på stranden.



Vad jag vet med säkerhet är att jag hade bränt mig i hårbåtten dagen innan. Därför behövdes en hatt.
Jag blev kallad för flower girl av lokalinvånarna varje gång jag hade den på mig. Det tyckte jag om.
Jag hoppas att även lokalbefolkningen här i sverige kommer ropa det efter mig i sommar.
Vad tror du?

En smygtitt i vårt rum bjuder jag givetvis på!

Kolla in min absoluta favorit fotografs hemsida!

kykyri.com

Den tredje dagen kände vi för att ta det lugnt på stranden.



Vi började vår morgon med en promenad längs stranden.



Efter frukosten blev det sol och bad för hela slanten. Dagen avslutades mysigt med resturang. Grönsaker i curry med strips.

Denna vecka har vi haft det stora nöjet att få lära oss textil-tryck.
Ärligt talat hade jag nog tänkt mig att det skulle vara lite sådär halvroligt.
Men oj, som jag älskade det!
Det här med textil-tryck föll mig verkligen i smaken, och jag vill mest bara pyssla med det varenda vaken minut.

Kan hända att jag blir textil-tryckare när jag blir stor...



Dessa två är ännu inte klara, men i framiden ska de bli tavlor. Den ena ska även få färg.



Regnbågsmönstrat var kul!

Tidigt på morgonen vaknade vi av vad vi trodde var extrem storm.
"Det där trädet som slår mot rutan kommer snart komma inrasandes på oss" tänkte jag.
"och till råga på allt kommer det dessutom säkert vara kallt när det blåser så."

När vi tar oss utanför dörren visar det sig att det varken är kallt eller storm. Nej, det är fågelkrig på taket som för allt oväsende.
"Det var då för väl" sa jag till Mannen som tittade lite lustigt på mig.



Åtminstone en gång måste jag bada i poolen innan vi åker hem. Var tanken iallafall. Mer kropp än såhär blev trots det inte doppat.



På den lokala marknaden lärde vi känna Mohammed som bestämde sig för att ge oss en ordentlig rundvandring i Bakau. Staden som var vårt hem i två veckor.
Med lite symaskiner blir det alltid som hemma.



Mannen passade på att köpa ett par flippisar.



Ett besök till fiskehamnen ledde till lite för närgången kontakt med fiskarna.



Vi tog en paus för att dricka grönt te med ett gäng i byn. Det smakade socker.



På badstranden bodde några krokodiler. Som tur är var det snälla krokodiler.
Pjuh!

Jag fick sådan lust att berätta för dig hur jag har haft det i Gambia. Det finns så mycket jag vill berätta att jag tänkte det blir bäst och mysigast att göra det som en resedagbok. I efterhand dock.

Hoppas du tycker det är lika kul att läsa som jag tycker det är att skriva!



Vi kom till vårt hotell i bakau efter totalt femton timmars resa. Bil, plan, plan, buss.
Trötta, förväntansfulla och strängt varnade att gå utanför hotellet på kvällarna.

Vi åt en tidig middag och gick och lade oss, trötta som få.

En textilinstallation och en glasskulptur har jag skapat i helgen.
Känns fantastiskt skönt att jag hann klart med dem!



Nu ska jag bara pressa klart det sista så att jag kan skicka in arbetsproverna.

Önska mig lycka till!

Nu ska det fotas till mina arbetsprover igen.
Tre olika delar ska fotas.
Jag önskar att jag kunde visa mer, men detta är vad du får hålla till godo med ett tag till.



Kanske att du får en liten aning iallafall?

Två veckor i afrika- Gambia närmare bestämt var helt fantastiskt.
Jag och Mannen har haft en underbar resa och fått vara med om mycket som vi inte alls tänkt oss.

Afrika är ju känt för sina underbara träskulpturer, givetvis kunde jag inte komma hem utan en. Eller två.
Kan även hända att jag kom hem med fyra.

Jag älskar dessa två.

Äventyret behövde väl ta slut någon gång.
Jag och Mannen har haft det helt underbart och fantastiskt.
Självklart ska jag berätta mycket mer än så. Men en annan dag.

Nu är jag tillbaka i verkligheten och sliter med arbetsprover igen.
Lyckligtvis har det gått fortare än jag vågat hoppas på med en textilinstallation jag ska ha med. Skönt!
Tusen tack ska skänkas till Mannen för det!

En sista krokibild i tusch.
Denna bild har jag försökt smyga bort mina misstag på.
Märks?