REGNAT

Den sjätte dagen föjde vi med vår städerska hem för att se hur hon bor och hur byn såg ut.

För att komma dit åkte vi den lokala "bussen." Vilket var en skåpbil som ropade ut sin destination medans den åkte och stannade när folk ville på, eller av. Inga hållplatser fanns.  När alla säten var fulla innebar det inte att bilen var full. Nej, här gällde det att pressa in så många som möjligt. Det blev en ganska speciell åktur.
Turen kostade oss femton dalasi. Vilket innebär att vi åkte en ganska bra bit tre personer för under fem kronor.
Värt.

Tanken var att vi skulle gå på marknaden som var den största i Gambia.
Ungefär fem minuter gav vi det innan vi gav upp. Hettan var enorm, all luft stod stilla och jag tror att jag fick i mig ca: 0% syre vid varje inandning.



Väl framme stod det klart att städerskan kom från en mer välbärgad familj än de vi tidigare träffat på.





Det bjöds på ett stort lager mat till Mannen beståendes av ris, fisk, kål och morot.
Även jag fick mat. Beståendes av en oskalad morot.



Väl hemma igen behöves det vilas innan kvällsmaten.



Och Mannen struttar fortfarande omkring i Camillas tröja...